Inte är det mycket att göra...

...o nej.

Idag Kyrkoråd. Imorgon Styrelsemöte Storfors FH. Torsdag julfest med Isaks klass (OBS! Komma ihåg att köpa klappar). Fredag....Vänta! Inget alls? Ja, Pireva-styrelsemöte på dagen, men kvällen vikt för tacos och mys.
Lördag 40-årskalas med 80-talstema (barnen sover i Sävast), söndag julbord med BUN.

Måndag och tisdag kommande vecka är hyffsat tomma än så länge. Onsdag Ägarmöte med PSG, torsdag jul-korridors-fest med jobbet (PSG), fredag kalas hos fina moster K, lördag ? och söndag blir det en över-dagen grej till Stockholm för att kolla in ett nytt spelprogram.

Julklappsinköp? Vete katten!

Yiha!

Jag kan medge...

...att jag gick öven gränsen till personangrepp. På inlägget gåta.

Och jag ber om ursäkt för det. För jag har vett att göra det.

Så det så.

Utan att vara moralpolis...

....men hur fungerar det hemma hos Dig?

Har du fått veta att man inte ska ljuga om andra? Sprida rykten? Vara elak?

Och OM du hade gjort något av ovanstående - vad skulle Du göra då?

Göra om och göra rätt förmodligen.

Be om ursäkt. Krypa till korset. Ta smällen. Be om ursäkt och försöka att ställa till rätta. Sa jag "Be om ursäkt?"

Ungefär så.

Och det är väl (förhoppningsvis) det vi lär våra barn också.

Tydligen så är det vissa samhällsfunktioner som är undantagna detta.

Pratar då om media.

Först var det Aftonbladet som var åklagare, jury och bödel angående Juholts hyra. Lägger ingen värdering just nu i huruvida det är moraliskt rätt eller fel av Juholt, det är en annan diskussion. Värderar dock Aftonbladets insats som granskande media. Och det är ett skämt. Och har man bett om ursäkt?

Not so much.

Och nu Piteå-Tidningen. Och detta är nog den enda gången jag kommer att nämna PT och Aftonbladet i samma andetag, tro mig, men ändock.

Piteå-Tidningen har två samhällsjournalister som verkar sakna kunskap om just samhället. Vilket är trist. Det som är tragiskt i det hela är att det saknas ansvarig utgivare med kunskap också. Vilket är trist. Det som däremot finns är en brinnande längtan efter att göra scoop. Oavsett om det finns kunskap, relevans eller ens sanningshalt i stoffet så trycker man skiten. Och det som skapas är en folkopinion som bygger sitt resonemang på en tidnings "fakta" och dess reportrars tillkortakommanden. Och vips blev en illa underbyggd, icke-sanningsenlig och smutskastande artikel sanning, och en person får klä skott för ett "brott" som inte begåtts.
"PT GRANSKAR RAHKOLAS FÖRETAG".
Men eller hur!?

Inkompetens i paritet med detta brukar rendera i avsked inom de flesta andra arbetsgrupper.

Man kan ju tycka att det i alla fall borde finnas någon sorts journalistisk heder eller kodex eller något. Men det är väl för mycket begärt. Kan man presentera ett scoop som detta istället för ovanliga potatisar så antar jag att man gör det. Att kolla fakta och veta VAD man skriver är sekundärt.

Utdrag från journalistutbildningens innehåll säger "ägnar vi åt journalistisk elementa som journalistens roll, nyhetsvärdering, det journalistiska språket, källkritik, intervjuteknik, etik, redigering (InDesign), bildbehandling (Photoshop) och genrer som kommunbevakning och kriminaljournalistik."

Hmmm.

Man skulle ju annars kunna be om ursäkt. Som vi lär oss att göra när vi är små. Som vi bär med oss som vuxna. Som vi lär våra barn.

På förstasidan. I FETA rubriker.

Ser fram emot en kommande artikelserie.

"PITEÅ-TIDNINGEN GRANSKAR SIG SJÄLV"

Kan bli intressant läsning.

Skulle ju vara själva f-n om man inte får ett väl underbyggt stoff den gången?

Gåta:

"Vad krävs för att få vara samhällsreporter på PT?"
-
-
-
Svar:
"Att du kan hjälpligt använda Adobe InDesign och att du har en halvkass fotbollskarriär i bagaget."

Thats IT folks!

Vilket skämt.

Sista veckan avklarad...

...och den var blöt. Inte i någon annan mening än att det regnat utav.....Ja, ni vet.

Maken började jobba i måndags och vi har varit lediga. Isak har besökt fritte och gillade det skarpt.

Idag har han investerat i ett armbandsur med dödskallar på (sonen alltså, inte maken), samt en väckarklocka. Detta med skola är ENBART spännande just nu. Jag hoppas att han behåller det länge - nyfikenheten på skola. Vi vet dock att han kommer att bli besviken eftersom det inte lär bli så mycket läxor och lektioner så här första året.

Ikväll lekte barnen, mestadels att de jagade trätroll, trollkungen (ja, vi har varit på Tomteland i sommar) och annat oknytt, men sedan tog de en träningsrunda. I vardagsrummet. Följande samtal utspelar sig:

- Din storebror är bra på träning, sa Isak.
- Ja, pustar Astrid. Min storebror också.
- Men, jag ÄR ju din storebror, säger Isak med ilska i rösten.

Tidigare i veckan var jag och dottern på ICA, strax före åtta på kvällen.
- Mamma, kan vi inte köpa godis?
- Nej Astrid, det är måndag.
- Men mamma, kan vi inte fuska lite?


Imorgon blir det Piteligan och premiär för sonens matchande. Han gillar fotboll si-så-där. Roligast är att träna på att posera. Och potentiella målgester, inte nödvändigtvis kopplat till intresse för att göra mål.

Söndagen är fullspäckad med kalas (barnen är bortbjudna), träning (Isaks lag) och sedan knytkalas i Hemmings hos moster L.

Ser fram emot att börja jobba på måndag. Det blir dock en mjukstart eftersom jag kommer att åka till Sundsvall onsdag till fredag med Pireva.

Angående förslaget att förbjuda rökning på kommunala arbetsplatser så är jag YTTERST skeptisk. Jag kan tycka att man kan erbjuda rökavvänjning subventionerat, försöka att subventionera mer vad gäller friskvård och sådant, men förbud, som dessutom inte kommer att "bestraffas" om det bryts mot känns...som lite ogenomtänkt.

Kan dock misstänka att om när förbudet träder i kraft kommer lokalblaskan att fota runt kommunhuset när det är dags för KF, för det är säkert 30-40% som röker i församlingen.

Ingen rök utan eld. Eller? Är det tvärtom? Ingen eld utan rök? Ska det kallas en rökridå? Eller är det röksignaler som ska sända ut budskap om den omyndiga befolkningen. Hur som helst, som rökare idag så är du sannerligen rökt.
Kommer ni in på sidan så kolla in mina finaste, från ladugårsfesten i Alter

Trevlig helg!

Ur barnamun del 1&2

1. Syrrans äldsta son på middag hos oss. Ni måste tänka på att ALLA "r-ljud" ska uttals "j".
- Alltså. För hundra miljoner år sen, när det fanns inga människor, så fanns det apor. Och vi människor vecklades ut från aporna. Å vi är ju som lika, men vi är inte lika håriga. Fast det finns ju apor också.
(paus för att tugga). Ja, så är det. (nickar nöjt)

Efter middagen leker de i Isaks rum. StorA hörs då ropa upprört till Astrid:
- Jag har nyss opererat öronen (läs limmat ihop ett jack bakom örsnibben) och nu bröt du min arm. Tänker du hoppa på mig och bryta mitt ben också Astrid? Va?! (ytterst upprörd)

Till saken hör att StorA har en omänskligt hög smärttröskel, så både jag och maken hann bli lite orolig över att det faktiskt VAR en arm som var av.

2. Astrid i rulltrappan upp mot Lindex barnavdelning, samtidigt som maken och sonen åkt ner på Clas Olsons:
- Skönt, nu kan vi ha tjejsnack!
- Jaha. Vad är det dåå?
- Jaaa......(tankepaus)...det är när man shoppar.

Antar att det gått alldeles för länge....

...när man knappt minns lösenordet till bloggen. Just nu njuter jag fortfarande av semester, även om schemat är tämligen fullspäckat. På torsdag fyller lilleman 6 år, och således är han redo för att börja skolan. Jag känner mig inte fullt lika redo för att han ska börja skolan. Det är väl detta som är att nagga lite på navelsträngen, och jag vill inte riktigt. Mestadels är det lek eftersom det är förskoleklass, men i alla fall. Har hunnit jobba mig halvt fördärvad med årets rekordturnering. Det är fortfarande roligt, men på ett annat sätt. Och förvisso var det enklare att jobba i princip dygnet runt i 1½ månad innan barnen kom. Nu ska man brottas med det där dåliga samvetet och otillräckligheten, samtidigt som det är stört omöjligt att vara borta från jobbet. Vi har en stenhård deadline =) Direkt efter sista arbetsdagen drog vi på semester med syster med familj. Målet var Dalarna och underbara Rättvik. Ni kan läsa mer om resan på ovanstående länk eftersom syrran är en ambitiös bloggare och jag har insett mina begränsningar.

Den 23 juli firade jag och maken bröllopsdag (1 dag i förväg) med en underbar trerättersmiddag på Järnspisen. Efter det härjade vi på Sjöbodan för Palt Fictions begravning, och var inte hemma förrns bröllopsdagen var påbörjad. Med flera timmar.

Nu stundar ytterligare en veckas semester, och sedan blir det jobb i några dagar, utbildning med Pirevas styrelse i Sundsvall, Pikab-utbildning, lite annat politiskt och sedan bär det av till Spanien med jobbet. Ska bli intressant eftersom vi ska besöka tre turneringar (arrangörer). Vi är, utan att överdriva det minsta, i en hyffsat smal bransch, så det gäller att skaffa inspiration, input och utvecklingspotential där man kan. Samtidigt ska vi utvärdera turneringen som gick och planera för det som ska startas igång för 2012. Jag längtar redan att börja trixa och fixa!

Londonupproret sprider sig, Afrika svälter, Norge har drabbats av en ofattbar tragedi, Libyen slaktar sina egna, börsen rasar, SJ fortsätter att spåra ur, Vänsterpartien ska få ny partiledare, Centern likaså (det kan omöjligt bli sämre), Måns & Marie är inte ett par längre och Zlatan har hästsvans och moppefjun. Nyheterna på 2½ rad. Inte illa.

Nu blir det en kopp te och Propert Ladder på 8:an.

So long.


En ny era?

En nystart?

Svårt att sia om. Men han verkar vara en frejdig farbror han Juholt. Och har hyffsad musiksmak. Det är icket att förakta!

Klart är i alla fall att mustaschen (hur stavas det?)har fått en renässans, och en helt ny plats i media.

Mona håller ett strålande sista tal som partiledare.

Halva Afrika och arabvärlden är i gungning. Japan skakar, inte bara av jordbävning, utan av skräck över vad som ska ske med kärnkraftsverken, och vilka skadorna ska bli i slutändan.

Och HUR ska det gå i Let's Dance?

Det vet vi i alla fall om några timmar.

Jo.

Det finns inga dumma frågor....

....bara dumma människor.

Har inte skrivit på ett bra tag, och vet inte om jag kommer att hålla igång med det heller. Har fullt upp med det där som kallas livet. Och det har ju hänt så fantastiskt mycket i det där livet. En massa roliga saker, inspirerande, lärorika och utmanande händelser. Vilket är i sig fantastiskt.

Och spannet är enormt.

Inom arbetet så är det nu växel fyra, på högvarv, snart varvar motorn nästan sönder och det är dags att lägga i femman. Känner en större trygghet i min roll detta år 2 som heltidsarbetande med PSG än under 2010 eftersom det var premiäråret. Vi har (som vanligt) en ständigt uppåtpekande kurva med lag som vill komma till oss, och det är skitroligt!

Inom politiken är det också massor att ta in, och det är här utmaningarna kommer. För min del är det ömsom vin och ömsom vatten. Innan allt detta blev en realitet hade jag alltid en massa synpunker på varför, och framförallt, hur, man fattade beslut i denna kommun. Hur kunde man införa en 15-timmarsregel på förskolan som (nästan) ingen var nöjd med? Hur kunde man införa storkök och cook-and-chill? Hur kan man vara så underbemannade inom äldreomsorgen? Hur? Var? Varför? Jag ställde också "förbättringarna" av Sundsgatan i direkt opposition till personaltäteheten i skolan och fann att det  var underligt hur man prioriterade.

Och i mångt och mycket gör jag det än.

Men, och det är viktigt, jag börjar så smått ta in det större perspektivet. Det ena tar inte ut det andra. Det finns en helhetssyn, och ett totaltänk som jag inte kunde se överhuvudtaget tidigare. Jag kommer nog aldrig att få in helheten (som ter sin sannslöst ogreppbar), men ändå.

Inte "Piteå ur ett fågelperspektiv" utan snarare "Piteå ur ett sitta-halvägs-upp-i-en-tall-på-en-gren-och-vara-hyfsat-höjdrädd-perspektiv". Kanske kommer jag en dag till toppen?

BUN är intressant och extremt utmanande eftersom jag kommer att måsta vara med och fatta beslut som jag egentligen inte vill, men som är nödvändiga. Jag får också vara med och fatta beslut som är positiva, men det kommer inte att stå en rad om dem i PT...

Hade ett världsrekordslångt Kommunfullmäktige i måndags. Och det var mysigt med eleverna från Bergsviken, Sjulnäs och Christina som kom och ställde frågor.
Det var däremot helvetes skrämmande att se hur genomrutten oppositionens, eller alliansen (närfalnarglansen?) som de vill kallas, elittänk kan vara. Ni som tappert besöker min sida fortfarande kanske kan förklara denna ekvation för mig;

"Skriftliga sociala omdömen av den enskilda eleven ger studiero i skolan".

Svar mottages tacksamt.

Skriftliga omdömen kan jag köpa, eftersom de skrivs i direkt samklang med en mall (kursmål/kriterier). Men skriftliga sociala omdömen. Är det någon som ser en viss risk för subjektivitet? Inte chimpansen i alla fall, eller förlåt, alliansen.

Sedan, sett i ett statligt perspektiv; Visst kan det vara på sin plats att göra en GY11 och en översyn/införande av ny skollag, grundskolereform och allt liknande. Dock hade det kanske också varit på sin plats om det tillskjutits statliga medel för att implementera det i verksamheterna. Kan man ju tycka. I alla fall om man är en aning mer röd i hjärtat. Men det kanske också faller under epitetet "bidrag", och det aktar man sig noga för från statligt håll idag.

Slutligen. BUN gör ett underskott i år (2010) med flera miljoner. Kan man förstå eftersom det byggs om, saneras och IT-satsas. Det som jag inte förstår är att 3 miljoner av underskottet betalas ut från BUN till de friskolor och fri-förskolor som vi har. Det känns inte bra. Vi måste skära ner i den kommunala skolan och dess resurser för att vi betalar en hel del för de barn som inte går i den kommunala skolan. Det är ingenting vi kommer undan. Det är lag på det. Jag har inget i sak emot att vi har dessa i kommunen (förutom ovan nämnda), men jag kommer att kämpa med allt jag har för att vi inte ska få fler.

"Konkurrens är bra. Då höjs kvaliteten och man måste vara på tå." (moderaternas gruppledare) Men någonstans kommer det att måsta kapas för att budgeten ska bli i balans. Och hur ska det kombineras med kvalitet? Kanske någon hugad läsare kan förklara detta också? Jag blir bara bedrövad.

Hur som helst.

Familjelivet är alldeles najs. Vi har avverkat vattkoppor och en släng av magsjuka, sonen har tappat sin första tand och lillan avslutade kvällen med att ge mig en superduperhård-och-go-kram och sedan konstatera, med enorm kärlek i rösten:
- Mamma, du är en häxa.

Eh. Tack?

Vad ska man säga?

Inte fan finns det någon värdighet i detta.

Om man spenderade lite mindre tid på att slicka USA i röven och lite mer till att ta hand om sitt eget... Fast man kanske helt har anammat The American way?

Aftonbladet

Nu är det snart dags för PSG ägarmöte. Hann hem en sväng efter kyrkorådet.

Hä käns att man leev!

Mamma, jag är kär i dig.

-Åh, vad fin du är.
- Får jag inte gifta mig med dig mamma?
- Nej, man får inte gifta sig med sin mamma.
- Vem får jag gifta mig med då? Astrid?
- Nej. Man får inte gifta sig med sin syster.
- Men pojkar får gifta sig med pojkar?
- Jadå, det får de.
- Kanske blir lika bra det.

- Men, är det ingen på dagis som du kan tänkas gifta dig med?
- Nellie bara pussade mig, fastän jag vad dum.
- Men hon går ju inte på dagis nu....Är det någon annan som du brukar pussas med?
- Nej, jag gör mest volter, men då blir fröken arg.


Allvarligt? Nähä! Hur kan det komma sig?

Jamen - det BLIR vinter varje år! Även i södra Sverige. Är det kolahjärnor som bor i landet, eller vad?

Less blir man. Enda man med all säkerhet vet, är att de som sätter rubrikerna på löpsedlarna inte har kvar några nydanande former på snökaos mer.

Och den satans Aftonblads-förstå-sig-påaren som menar att Botniabanan och Norrbottniabanan är bortkastade pengar. Bite me honey!

Ta på täckbrallor och varma skor och bit ihop. Annars går det bra att flytta. Jag tror att det är ganska varmt i Nigeria. Eller Helvetet. Pick whatever suits ya!

Snökaos.

Imbecilla stackare.

Världens längsta kaffepaus?

Kan så vara. Tacksam för att jag inte bor i Nord- eller Sydkorea.

Tacksam för att jag har en underbar make och fantastiska barn (även om jag ibland inte tycker så).

Irland var underbart. Att träffa Åsa var bäst!

Tacksam för att få resa bort och ladda mammabatterierna en del.


Galway

Dublin


Och så detta med husmoderssemester....as flattering as it may be....

Knöt för övrigt upp håret med en usb-kabel. Man tager vad man haver!

Igår var det repskap.

Sitter med all sannolikhet i BUN efter nyår, samt som ersättare i Kommunstyrelsen.

Blir kanske en större utmaning att blogga eftersom jag ofta kastar skit på en massa politiska beslut som fattas i kommunen. Tröstar mig med att det finns en hel drös förvaltningar att kapa i alla fall...=)

Ska bli intressant detta.

Annars väntar en ledig dag imorgon. Ska julpynta med finaste barnen och kanske baka en del.

På fredag ska jag och syster städa hos Leif (som maken formulerat det). Vi ska städa och mamma ska pynta och med all sannolikhet håller sig fader på längsta behöriga avstånd.

Har fått glasögon. Återkommer med det.

Tjipp.

Sitter med andra koppen java...

...och kollar in Galway på nätet. Vi kommer att åka iväg med jobbet till Irland i början av oktober för kansliutvärdering och för att träffa två turneringsarrangörer. Vi kommer att bo här i Galway, och det känns sannerligen prinsessaktigt. Blir att ta med träningskläder och badkläder med andra ord. Irländarna kanske inte är redo för blekfeta jag, men frankly my dear, I don't give a damn!

Torsdag kommer vi att landa i Dublin och genast bussa till Galway. Det blir middag med Denis (Galway Cup) på kvällen, samt kanske litet besök i relaxen?
Fredag träffar vi medarbetarna i Galway up, samt ängnar eftermiddagen till kansliarbete. Fredag kväll spelar Irland mot Ryssland i EM-kvalet. Detta ska vi beskåda på en lokal pub. Jag förslog till chefen att vi skulle ta med vår uppsjö av ryska supporterhalsdukar som vi fått under åren, men fick inget gehör för det.
Lördag morgon/förmiddag blir det mer kansliarbete och sedan ska jag träffa min finaste Åsa Carlsson som kommer upp från Limerick. Längtar!
Söndag bussar vi till Dublin och fortsätter arbetet. Kommer ej ihåg vad hotellet heter, så jag återkommer, men det behövs inga gym/badkläder där om man säger så....
Måndag ska vi träffa Tony (Dublin Umbro Cup) och sedan mer kansliarbete.
Tisdag kan det hända att Dublin får sig ett stadsbesök (och Guiness). Man får se.
Onsdag åker vi hem.

Behöver jag säga att jag längtar? Mest efter att träffa Åsa så klart!


Idag väntar "jakten på den nya vardagsrumslampan". Systersonen fyller 4, men det firas imorgon.

Ha en trevlig lördag!

Som baksmälla...

...som inte riktigt vill gå över. Sammanfattar utgången av riksdagsvalet. Fast med en twist. Det räcker inte med det traditionella seg-i-skallen-törstig-efter-vatten-ge-mig-något-salt-känslan, utan även funderingen över vad-fasikens-hände-mellan-08-och-20-luckan.

Jag är otroligt glad över valresultatet i kommunen, men det räcker inte riktigt till. Inte än. Problemet är inte bara att vi förlorade och att Alliansen vann (?), eller hur det nu var, utan att Sverige har upphört att vara den sista utposten för värnandet av allas lika värde och barriären mot främlingsfientliga partier i riksdagen. Bara så där.

Och först blev jag förbannad. Sedan ledsen. Sedan uppgiven. Nu är jag mer som revanschsugen.

Jag kommer inte att sluta prata med människor som röstade på SD. Tvärtom. Men jag måste också lära mig mer om SD. Försöka att förstå hur man ur skinnskallerörelsen och BSS helt plötslig befinner sig i Sveriges Riksdag, klädd i kostym och slips och får vara med och bestämma. På riktigt. Har en del jobb framför mig alltså.

Följde med spänning kryssräknandet på val.se, och nu har vi får fina Hannah i riksdagen. Och det känns alldeles förträffligt! Vi pratade om Hannah under valspurten, och var alla rörande överens om att man blir glad av Hannah. Och Hannah har goa kramar. Häjn bli bra!

Läser också med inte lika stor spänning rösträkningen av kommunvalet. Har idag 306 röster. Är otroligt tacksam för det. Samtidigt så kommer det inte att räcka för en plats i KF, men det var sannerligen en rolig sak att göra.

Detta var min allra första valrörelse, och snacka om att man blir taggad att starta igång nästa!

"Krysskampanjen" med finaste pappa har varit skitrolig. Idel positivt.

Har annars lärt mig någonting nytt av sonen ikväll.
- Mamma. Jag vet hur man gör skinka.
- Jaha.
- Man tar som lite grejjs, och lite kaffe och lite salt, och så sätter man det i en maskin som säger *ljudar som ngt från Star Wars*. Sedan kommer det ut skinka (skivad, f.ö)

När ska man berätta att han sitter och käkar mördade grisar?

Kan som kuriosa tillägga att jag arbetade i vallokal. Vi var sist klara med räknandet i hela Sverige.
Någon som vill ha en autograf?

Nog om det.

STORT TACK för tenntallrikarna och pepp-brevet, hemlige stödjaren. =)

Gonatt Sverige. Ladda batterierna - vi lär behöva det.

Förresten - någon som vill slå vad om huruvida Svenska Spel finns kvar om 4 år?

RSS 2.0